Psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar är vanliga. Cirka 4 % uppfyller kriterier för diagnosen ADHD, 1 % har någon form av autismspektrumtillstånd och lika många har en psykossjukdom som t.ex. schizofreni. Ytterligare 1-2 % har tvångssyndrom (OCD) och cirka 15 % har någon form av ångestsyndrom, exempelvis svår social ångest eller paniksyndrom. Vid ett givet tillfälle lider 5 % av befolkningen av en depression och årligen tar cirka 1500 människor sitt liv, många gånger är missbruk en bidragande orsak och missbruk i sig är mycket vanligt. Psykisk ohälsa är överrepresenterat hos personer med utvecklingsstörning (dvs. de som har en intelligenskvot under 70, genomsnittet i en normalbefolkning är 100). Fastän 2 % har en så pass låg begåvning är bara en fjärdedel identifierad, de andra står utan adekvat hjälp. Ytterligare 13 % av befolkningen bedöms vara ”svagbegåvad” med en intelligenskvot mellan 70-85 vilket betyder att de också kommer att ha svårt att klara många arbetsuppgifter och livet i stort. Olika psykiatriska funktionsnedsättningar och sjukdomar tenderar också att överlappa, och ju svårare sjuk en viss person är, desto större är sannolikheten att hon visar symtom på flera olika psykiska sjukdomar. Vanligen har denna person haft olika typer av problem redan i förskoleåldern, blivit mobbad i skolan och känt sig annorlunda, utstött och misslyckad.  Sammanfattningsvis kan man säga att många människor i dagens samhälle förväntas fungera och leverera långt över sin förmåga.

 

Vårdplatserna inom psykiatrin har sjunkit drastiskt sedan 90-talet och svårt sjuka psykiatriska patienter förväntas idag klara sig själva med liten eller ingen hjälp utifrån. De stora mentalsjukhusen lades ned under samma tid vilket har haft den negativa effekten att ensamhet, sysslolöshet och självmord har ökat drastiskt hos de svårast sjuka. Mentalskötarutbildningen upphörde också på 90-talet och allt färre av dem som förväntas bistå de psykiskt sjuka i deras vardag har en adekvat vårdutbildning. Utbildning är ett nödvändigt verktyg för att patienterna ska kunna få ett värdigt omhändertagande. Det finns idag ett stort gap mellan den omfattande kunskap som faktiskt fanns att tillgå om psykiska funktionsnedsättningar och det bemötande och den omsorg som patienterna faktiskt får. Det var utifrån denna verklighet som vi startade Kognus.

 

Hösten 2008 tillkännagavs ett regeringsbeslut att medel skulle utlysas till utbildningar om psykisk funktionsnedsättning och sjukdom till baspersonal inom vård och omsorg. Vi kände att här kunde vi kavla upp ärmarna och leverera. Vi fick vår ansökan beviljad och hösten 2009 genomförde vi vår första större utbildning.  Först gav vi Baskursen i psykiatri men snart tillkom Kognus fördjupningskurser. 2012 var vi redo för att starta mer omfattande utbildningar i Kollegial ärendehandledning och i Nidometoden. Vi hade då byggt upp en bas av kunnig och intresserad vård- och omsorgspersonal som rekryterades till dessa kurser.  Under hela processen samarbetade vi med flera psykiatriska intresseorganisationer och vi lät patienterna själva komma till tals.

 

Många tusen personer har under åren 2009-2014 gått på Kognus utbildningar och kurserna har blivit hyllade. Mer information om Kognus finns under länkarna nedan.